#8 Kära svenska språket, du är ett aber ibland.
Hejsan!
Egentligen vill jag klaga på värmen men har tendens till solsting så orkar inte med det, hehe. I stället kommer dagens inlägg handla om något som jag egentligen älskar, det svenska språket.
Om förra inlägget handlade om hur en del människor bestämt sig för att krossa språket till pyttesmå bitar så kommer detta inlägg handla om brister språket i sig faktiskt har. Då syftar jag inte på det jag pratade om i förra inlägget som t.ex. hur en del förkortar saker så det blir lika långt som originalordet bara för att "det ser coolare ut", kom inte på ett exempel sist men här är ett; varför skriver en del (oftast yngre) människor "Jah" i stället för "Jag"?
I alla fall. Nu ska jag gnälla på konceptet en eller ett. Det heter en stol men ett bord, en bil men ett fordon, en bostad men ett hus, en tavla men ett porträtt, en inredningsdetalj men ett stilleben, en hushållsmaskin men ett kylskåp, etc. Listan kan pågå i oändlighet och hur kul det än hade varit så har jag andra saker jag också måste hinna med idag. Det jag försöker illustrera med exemplen jag valt är att det finns absolut ingen logik i om det ska vara en eller ett, det har inte med specifika typer av ord att göra och inte heller om det är något mer specifikt eller allmänt. Hur i hela fridens namn är det rimligt att någon någonsin ska kunna lära sig det här om man inte har det som modersmål och därmed inpräntat i modersmjölken?
Så för att avsluta, kära svenska språket, jag älskar dig, men ibland känner jag att du borde vara lite mer öppen för att lära känna nya människor.
Fortsatt trevlig dag i solstinget, M.